nevertrustaburningthing

Jaha, då vare dan före dan. Sitter just nu i rummet jag alltid sover i när jag är hos mormor och morfar, sitter och tänker. Tänker på hur förbannat lyckligt lottad jag är egentligen. Jag har fötter som tar mig dit jag vill, som håller mig kvar på jorden. Jag har tak över huvudet och har aldrig behövt oroa mig för hur jag ska klara mig genom dagen. Är så glad över att jag lärt känna mina morföräldrar, att de båda två är pigga som notkärnor fast de lever på övertid. Att jag har en familj överhuvudtaget.  Vänner som alltid sluter upp och min alldeles underbara fina Anders.
Tror jag stannar upp och tänker positiva ting, alldeles för sällan, tror att vi allihopa tänker så, alldeles för sällan.

Har förmodligen drabbats av någon jul-snällhet om ni undrar vad det är för fel på mig. Men idag är jag bara tacksam, för allt.

God Jul på er!