nevertrustaburningthing

Hur får man någon att försöka lite till, inte ge upp, inte lägga sig när dens motivation ligger på noll. Hur får man någon annan att inse sina förmågor av sitt eget kunnande. Hur ska man få någon annan att förstå att den kastar bort drömmar och möjligheter bara för att den själv ser en återvändsgränd när det bara gäller att ha lite tålamod.

Jag har ingen aning.

ursäkta uppehållet förresten, mycket praktik och- universitetsmöten senaste dagarna.

Välförtjänt ledighet, har varit extremt mycket att göra hela veckan. Men det har varit kul ändå förstås, även om det varit lite stressigt. Vad helgen kommer bestå av vet jag inte riktigt ännu men den kommer bli bra...det vet jag.
Hoppas ni kommer få en fin helg ni med!

Nedrans vad jag älskar hösten, och nu ska ni inte tro att jag gillar det bara för att man får krypa ner under en filt och mysa, utan det beror helt på detta ljuva höstmode som jag inte kan hålla tassarna ifrån. Min garderob bokstavligen drunknar i stickade tröjor snart. Borde gå på någon slags avvänjning för det där!
Förutom min fetish för stickade saker har denna dag innehållit ett studiebesök på ett ställe strax utanför Nora. Vägen dit var mycket roande kan jag lova, åkte vilse någonstans i den djupa skogen där vi snurrade omkring ett tag. Rejäl labyrint. Och från och med nu ska denna kvällens aktivitet bestå av så lite som möjligt.

Jag skrek, jag grät, jag svor, jag skrattade, jag dog, jag log. Allt på grund av en liten jävla boll. Men satan i gatan vad härligt Sverige!

I REST MY HEAD BACK UPON MY SEAT IT'S HARD AND COLD THE BEST THING FOR ME
THIS TRAIN IS MOVIN' BUT MY HEART IS STATIONERY

Elin kling är tamigfan ett geni på riktigt, har sagt det förut men det tåls att sägas igen. Hon och hennes vän Nhu Doung har släppt en klädkollektion tillsammans under namnet Nowhere, och jag skulle kunna döda för den stickade vita tröjan, eller för den delen byxorna som är på bilden högst upp. Japp, döda skulle hon. Ska sitta här o dregla ett tag nu.

.....

Bo här....Ja tack!

Ett dygn har på tok för lite timmar. Jag hinner inte med någonting. Jag öppnar ögonen på morgonen sen var dagen slut i princip, tiden sugs in i ett svart jävla hål någonstans och där står jag kvar som ett fån och undrar vad som precis hände. Dålig planering...kanske. Oavsett vill jag ha mer tid, för allt.

Den här låten är flitigt spelad hos mig varje höst. vet inte varför, men den är fanimig en låt i världsklass!

ja..dödstyst har det varit hör ett bra tag. Det där med kontinuerligtet är väl inte riktigt min grej...uppenbarligen. Men jag ska försöka bättra mig på den fronten. Har påbörjat min tredje termin på utbildningen nu som består av en 15 veckors praktik. Är i Orsa på deras Socialkontor. Intresant ställe för att vara såpass litet kan jag säga.